Harry är i hundhimlen

I går kväll kom Harry till hundhimlen. Efter ett långt och mycket gott liv tyckte både Harry och jag att det var dags för Harry att få somna in. Vid 19-tiden igår kväll satte vi oss i bilen för en 10 mils resa till djursjukhuset i Karlstad. Harry hade mått pyton under dagen och han var inte att känna igen när jag hämtade honom hos hundvakten Eva. Jag och veterinären tror att 4-års användande av smärtpiller för hans armbågsled till slut fått hans mage och lever att strejka. Det var skönt att komma fram i mörker och med bara en kund före i kön. Harry och jag tog en sista promenad tillsammans, jag räknade ut att vi varit ute å gått ungefär 14000 ggr under hans nästan 13-åriga liv. Vi kallades in och bemöttes med stor proffsighet av personalen. Harry fick ligga ner på en varm och god fäll och med dämpad belysning. Vi fick gott om tid för att ta ett sista farväl, tårarna forsade liksom nu men jag kunde ändå känna ett lugn i situationen. Harry somnade fridfullt in och jag hade möjlighet att sitta med honom så länge jag ville. Färden hem gick bra, men det var hur jobbigt som helst att komma hem till en tom lägenhet med fullt av saker som påminnde om Harry. Jag sov nästan ingenting och när jag vaknade i morse ville tårarna aldrig sluta. Jag ställde mig en lång stund i duschen och skärpte till slut till mig och begav mig iväg till jobbet. Satt och jobbade för mig själv på fm vilket kändes bra. Såklart grymt jobbigt och ledsamt å ringa runt å berätta att Harry hade somnat in. Nu är det kväller och det var superjobbigt att komma tillbaka till lägenheten. Ska fixa klart tvätt och städ för att sedan tända ett ljus för Harry och tänka på allt skoj vi haft tillsammans. En klokare, snällare goare, mänskligare, busigare hund tror jag det är svårt att hitta. Så säger alla tänker du, men det är många som sagt att Harry är något speciellt. Ha så kul nu Harry i hundhimlen och hoppas att du träffar på många söta tikar :-)