Fina skidframgångar

Härligt att vara svensk efter helgens framgångar i världscupspremiären på hemmaplan. Seger till Kalla och Hellner,+ kanonfina insatser på stafetterna, två och tre. Jäkligt skönt oxå är att Anders Södergren blivit friskförklarad efter förra veckans blixtoperation för cellförändringar.
Södergren verkar ju ha kanonform, så det verkar kunna bli en superhärlig vinter med många sköna framgångar för de svenska längdskidåkarna.

För egen del är jag fortfarande lätt förkyld och har inte vågat konditionsträna på en vecka. Rastlös som man är har jag dock styrketränat och tagit några långpromenader.

Inte världens bästa dag...

Vissa dagar vill man bara glömma.. Idag är en typiskt sådan.. Visst, man ska inte klaga över småsaker när världens ekonomi håller på att gå åt skogen och när miljoner svälter och dör av krig och Aids.

Men jag måste få beklaga mig över min riktiga skitdag.. Vaknade med lätt huvudvärk och en tendens till halsont. Åkte sedan iväg för att lämna in bilen på verkstad. Planen var sedan att gå till jobbet vilket jag hade räknat med skulle ta ca 15 min. Såklart spöregnade det på vägen från bilverkstaden och jag hade inget paraply.. så det var bara att gå förbi lägenheten och byta kläder. Småstressad över att ödsla dyrbar flextid begav jag mig på nytt mot jobbet. Efter ca 2 min rask promenad halkade jag och sträckte ryggen och landade på rumpan.. så det var bara att knata hem igen och byta om en tredje gång denna morgon. Sur som fan klev jag in på kontoret och tänkte att den här dagen kommer inte bli rolig.

Arbetsdagen började jag med att läsa NA på nätet, som vanligt var det negativa rubriker kring kommunens ekonomi och styre.. Jaja, jag gör ju mitt jobb så gott jag kan tänkte jag.
Fm ägnade jag sedan åt rehabmöten med två sjukskrivna medarbetare och deras chefer. Dessa träffar suger energi, att möta sårbara sjukskrivna vuxna som inte allt för sällan gråter är inte så kul. Det är såklart mkt som ligger bakom det, ilska, trötthet, frustration, oro, sorg, nedstämdhet.

När klockan började närma sig hemgång ringde bilverkstaden och meddelade att bilen inte var klar och att de såklart hittat fler fel som måste lagas.. Halsen kändes lite bättre och när jag släckte lyset och lämnade kontoret tänkte jag att jag nog skulle kunna dränka dagen med en endorfindos löpning. Det var bara det att regnet hade fryst på och det var såphalt på alla vägar i samhället. Inte heller kunde jag komma iväg å styrketräna då jag behövt haft bil till det. Var nog bra med vila iaf, för nu har jag huvudvärk och lätt halsont igen.

Resten av dagen ska jag äta mat, läsa lite och lägga mig framför tv:n och titta på Dr Åsa och Mythbusters.

Nu känns det lite bättre!!

Har precis varit hos tandläkaren och plågats för 2200 kr. Har ett 2200 kr:s besök kvar i början av december. Nuförtiden går det ganska bra att komma iväg, men visst finns det fortfarande kvar en uns av tandläkarskräck.. Som för de flesta med den problematiken uppkom den i barndomen då hårdhänta, sura tandläkare borrade utan bedövning.. jävla gubbjävlar!

Annars har helgen varit bra. Syrran hade fixat god mat till farsan och mig. Har dock ont i vaderna efter lördagens idiotgrej då jag körde 20 km löpning på asfalt.. Det gick bra på den tiden jag mosade mil varje vecka, men nu så protesterade vaderna vilt. Konditionsmässigt gick det dock bra vilket bådar gott inför skidsäsongen

Skidor i Torsby

Har tillbringat dagen i Torsby skidtunnel. Banan mäter 1600 m och jag knatade runt ca 25 km. Det kändes ungefär som att åka skidor i en frysbox..vete sjutton om det är så bra med den där konstgjorda kylan, hostade hela vägen hem.

Själva åkandet gick segt pga sockriga, lösa spår och fullt med folk överallt.. sen var det ju första passet för säsongen oxå.. Kanske det även gick segt av andra orsaker?? det var fullt av norska jäntor som skidade så fint.. blodet var möjligtvis koncentrerat till fel ställe.. Tyvärr var inte Therese där, synd!!